Lätt språk, klarspråk, allmänspråk, fackspråk, fikonspråk?

Tillgänglig kommunikation och information är vad vi på Evantia arbetar för. Vi är medvetna om dagens krav och ser över vårt utbud av tjänster för att kunna nå våra målgrupper och inkludera nya. Som professionella språkanvändare känner vi ansvar för att främja språklig delaktighet och vi är uppmärksamma på behov och önskemål. Evantia började därför erbjuda till exempel direkttextning av utsändningar förutom vanlig tillgänglighetsundertextning. Det senaste tillskottet är tjänster på lätt språk.

Språkkunskaper är lika med tillgångar för oss som tolkar, textar, översätter eller undervisar. Kunskaperna behöver upprätthållas och kanske ökas. Det kan betyda att man tränar upp ett nytt språk till en nivå som är användbar i arbetssammanhang. Likasåväl kan det betyda nya varianter av modersmål och andra språk som redan finns på den personliga repertoaren. Lätt språk och klarspråk har för många av oss på Evantia kommit in som tillägg och komplement.

På min egen mentala, språkliga ”rullgardinsmeny” finns till exempel olika versioner av modersmålet svenska. Där finns västnyländsk dialekt, neutral finlandssvenska, rikssvensk anpassning, nordisk anpassning etcetera. Alla de här finns med som talat och skrivet språk. Dessutom har jag olika ”filter” att lägga över. Det gäller för min del fackspråk inom juridik, psykologi och lingvistik från högskolestudier. På arbetsplatser har förväntningen ofta var ett språk späckat med fackliga termer och uttryck. Ett klarspråksfilter hade jag ändå färdigt och det blev en språngbräda. Men nu behövde jag någonting mera.

Begreppen klarspråk (fi. selkeä yleiskieli, selkeä virkakieli) och lätt språk (fi. selkokieli) förväxlas tyvärr ofta, när man använder svenska och finska sida vid sida. Den finländska förvaltningslagen (434/2003, § 9) påbjuder att myndigheter använder ett sakligt, klart och begripligt språk. Sveriges språklag (2009:600, § 11) nämner likaså ordet begripligt och dessutom adjektiven vårdat och enkelt språk. Klarspråket är ett svar på lagens krav och har som målsättning att var och en med normal språklig förmåga och grad av samhällsorientering ska kunna förstå det.

Riktlinjerna för klarspråk respektive lätt språk säger rätt långt samma sak. Allmänna rekommendationer är till exempel rak ordföljd, aktiv verbform och klar syftning. För att skapa lätt språk måste man ta riktlinjerna flera steg längre, för att språket ska passa också personer med intellektuell funktionsnedsättning, minnessjukdomar och neurologiska störningar. Personer som har ett annat modersmål är också i målgruppen. Man behöver därför förkorta, förenkla, förklara och ordna innehållet i verklig kronologisk ordningsföljd. För skrivet lätt språk, som också kallas lättläst språk, använder man anpassad layout och vid talat lätt språk behöver man en moderat talhastighet och tydlig artikulation.

Jag ville alltså gärna vara med i Evantias olika projekt inom lätt språk. Men först måste jag skapa ett nytt ”filter” för att hantera kraven. Jag använde erfarenheter av många års skrivtolksarbete och av kommunikation med personer som har nedsatt hörsel. Jag fick skolning och uppmuntran som stegvis bar framåt tillsammans med eget intresse och självstudier. Sen tog jag klivet – först till skrivet lätt språk och sen en gång till för talat lätt språk. Så kom jag efterhand med i gruppen.

Vet du förresten vad fikonspråk betyder? Det var ursprungligen ett svenskt kodspråk, men numera används ordet i överförd mening för att beteckna extremt svårförståeligt specialistspråk. Tänk på experter inom samma specialområde, när de diskuterar eller skriver promemorior till varandra. Låt dem hållas, för det fungerar nog dem emellan. Men när det är dags att få ut information till allmänheten eller specialgrupper – då är vi på Evantia klara att hjälpa till.

Skribenten arbetar i Evantia med skrivtolkning, textning samt med talat och skrivet lätt språk.

Tillbaka till nyhetslistan